Vad sägs om lite Mumford & Sons och en stor kopp kaffe? Well. Det är det bästa som jag kan hitta på just nu. Huvudet värker och magen krampar. Min katt ligger på en köksstol, helt utmattad av dagen som bestått av mycket lek och stoj med de andra katterna.

Min dag då? Blev föst till Borlänge för att fixa min internetbank och säkerhetsdosa på banken. Efter detta blev jag dumpad på kupolen. En halvtimme och ångesten satt i hela halsen. Förstår inte hur jag kan avsky denna stad så sjukt mycket. Folket äcklar mig, sakerna äcklar mig. Kanske för att utan Borlänge hade jag varit en glad och en bra människa. Fast ja, jag är ju bäst. Så vad gör det.

Nadja kom förbi kupolen idag och åt tacos med mig. Vi träffade även bästa Johan en sväng. Sen kom även Nadjas kompanjon Casper förbi. Tillsammans gick vi mot Peace and love cafét för att få i oss lite Chai latte. Gott och fint. Efter det var det bara att hoppa i bilen hem i ett antal timmar. Somnade till lite då och då. Mina nätter består inte av så mycket sömn just nu.

Tror förövrigt att mitt ben precis hoppade halvt ur led haha. Gör skitont. Kan knappt röra det. Min vanliga tur, haha.


Nej ursh, nu blir det peppmusik.

Ligger nedkrupen i soffan igen, efter en lång dag dalarna runt. Har vart helt nollställd idag. Orken för att ha känslor har inte riktigt funnits där. Vill ha lite närhet och kärlek. Dock är det alltid för mycket begärt. 
Känner även för att krossa någons näsben, sparka in revbenen och slå ut alla tänder. Sedan bara stå och skratta. 
Känner mig verkligen hemsk just nu.

Försöker trösta mig själv med några Beverly Hills avsnitt, dock handlar det alltid om otrogenhet. Jag hatar det, vill kräkas och spy. Förstår bara inte hur människor kan sjunka så lågt. 
Första dagen att stå på egna ben dessutom. Vill hålla någon i handen, fly Sverige, vara lycklig. Jag är bara så äckligt trasig. Full med öppna sår. Fast de läker enkelt. En varm famn, några fina ord och en puss på pannan. Det allra bästa som finns.
Trodde aldrig att jag skulle börja känna någonting igen, men det kommer smygandes på, och jag är lycklig. 

Katten snarkar högre än mig. Kan inte somna men vill inte puffa bort honom heller. 
Kvällen spenderades med Nadja på wordbattle, fick även fint sällskap via skype av Andreas och några jag har noll koll på vilka. Men sög gjorde de på fia med knuff.

Någon mer än jag som har ett sjukt sug efter London, England, Storbritannien, UK? Känner peppen för sommaren, om jag får ett jobb det vill säga. 
Hur som helst flyr jag nog Uppsala.

Dax att säga godnatt och låta Sigur Ros fylla mina öron.

Ibland är det så sjukt äckligt att inse hur jävla sårbar man är. 
Här ligger jag, arton år gammal, patetisk och gråter och snyftar över en man jag spenderat tre år med. En man som inte gjort mycket annat än att misshandla mig psykiskt. 
Han har varit världens bästa, världens sämsta, världens värsta. 
Jag har vart lycklig. Jag har sågats till botten. Jag har varit älskad och omtyckt, jag har varit hatad och äcklad av. 

Du förtjänar ingenting av mig. Du förtjänar inga tårar, ingenting. 
Ändå får du allt det där. 
Jag hatar dig, jag älskar dig, jag vill inte veta av dig, jag vill ha dig nära.
Hjärtat hatar dig, hjärnan älskar dig.
Önskar bara att du försvann, för jag är så mycket lyckligare utan dig.

Med The Wombats klingande i öronen börjar denna kväll lida mot sitt slut. 
Har fått se början på Sweeney Todd, men då det inte föll min bror och pappa i smaken får jag lida till Mr. Beans semester. Går väl an men. 
Kvällen har jag nog tänkt spendera med Sigur Ros och lite kärlek. Har redan tröttnat på att sova ensam, vill ha närhet och kärlek. Dock är det alltid för mycket begärt.

Jag ska och kolla på dator med mamma i veckan, hoppas på att hitta något fint. Vill egentligen bara ha 2011 och en ny start på livet. 
Nyår ger mig ångest, vill vara på 348905490 ställen samtidigt. Kanske lägga sig under täcket och låtsas som ingenting kanske vore något? Vad vet jag.

Kul att jag redan fått 50 besökare på en dag på bloggen förresten. Kul att veta att någon faktiskt bryr sig om mig. Det där var lite överdrivet men. Ni förstår vad jag menar. 

Förövrigt känns det som om jag är den enda människan som inte är hysterisk på mellandagsrean. Sitter här med 3,5k och inte shoppingsugen på någonting. Känns ju helt underbart. Kanske får lite överblivna pengar denna månad och kanske kan unna mig någon god mat, kanske bio eller något annat fint.

Nej, nu blir det att krypa ner i soffan och sussa sött för natten.
Lång dag framför mig imorgon med mamma, syskon och mormor. Man vet aldrig hur det slutar. 
Tror jag åker till Borlänge på tisdag. Så, smsar någon om jag orkar ses. Har inte orkat brytt mig så mycket to be honest. 

Men ja, godnatt!

And we only get judged by what we do? 

Eller vad säger ni?
Känns ganska frustrerande att leva i en värld då allt handlar om hur du ser ut, vad du gör och hur du beter dig. Att leva i en värld där det inte ens är okej att vara olika. Utan att för att bli accepterad ska man se ut som alla andra, bete sig som alla andra och göra som alla andra. Vad hände med ordet unik? 

Av egna erfarenheter kan jag ju säga, att jag lyssnar på Jill Johnson, flera flera gånger har jag fått olika former av idiot förklaringar för det. Men, varför blir jag konstig bara för att jag gillar en viss musik. Vad gör det mig mindre värd än dig? 
Folk som gillar hästar, katter, fotboll, måla, spela musik, whatever. Vi är alla människor. Vi är olika. 

Att döma folk efter utseendet är som att bevisa rakt utav att du har ett mindre utvecklat system i hjärnan. Dock vet jag att alla dömer, även jag. Men dock vet jag att det är ett stort fel jag gör och jag skäms över det. Jag är jätterädd för människor med fetma, jag försöker undvika dem. Men även om man lär känna dem så är de precis som oss.
Man behöver inte vara snyggast för att vara trevlig. 

Jag får ofta höra att jag är fet, tjock, fyllig, kurvig, mullig, perfekt, fin, ful, vidrig, vackrast. Ni förstår vad jag menar. Och visst, jag är större, det gör mig dock inte fulare än smalare.  För vi är precis samma sak. Kött och blod. Jag är vacker, på mitt vis. Eller hur?
Lika sant som att du är vacker på ditt vis. Alla har en vacker sida. Dock att människor är så trångsynta är inte ditt fel. Vad folk än kommer säga till dig, så är du vacker. Även om allt känns hopplöst kommer det alltid finnas någon för dig. Kommer alltid vara någon som ser din vackraste sida.

Alltså babbel babbel.
Lyssna på denna låt och var glada istället.
Sugarbabes - Ugly

Börjar morgonen med mjukisbyxor, linne och en mysig cardigan. Bänkad framför med en kopp kaffe och Animal Planet. Känner att min inre hipster väcks till liv alltså. På ett ungefär så kommer hela dagen bli likt nu. 
Ska snart sätta mig att skriva klart religionen så jag kan få betyg i den kursen. Blir jag klar med den relativt tidigt hade jag tänkt att jag ska sätta igång med litterära gestaltningen och svenska talet. 
Ska hålla tal om "emot utrotningen av isbjörnar", antar att ni inte blir så vidare förvånade. 

Nej ursh, dax fortsätta med det jag höll på med.
PUSS

Raderat alla gamla inlägg. Tröttnat sönder på min EC blogg och mitt liv är för tråkigt för att spamma sönder den bloggen, bättre att blogga här då inte en jävel läser.

Året är snart slut, ligger på en soffa halv fyra på natten efter julafton och drar mig. Inte riktigt trött än, för mycket som är i huvudet just nu. Pillar lite på min externa hårddisk jag fått i julklapp, igår om man nu kan säga så. Fick även lite diverse saker som schampo och parfym. Fick även godis av min farmor, även om hon alltid klagar på att jag äter för mycket godis och bör banta. Alla har sin fina sida ändå.