Ligger nedkrupen i soffan igen, efter en lång dag dalarna runt. Har vart helt nollställd idag. Orken för att ha känslor har inte riktigt funnits där. Vill ha lite närhet och kärlek. Dock är det alltid för mycket begärt. 
Känner även för att krossa någons näsben, sparka in revbenen och slå ut alla tänder. Sedan bara stå och skratta. 
Känner mig verkligen hemsk just nu.

Försöker trösta mig själv med några Beverly Hills avsnitt, dock handlar det alltid om otrogenhet. Jag hatar det, vill kräkas och spy. Förstår bara inte hur människor kan sjunka så lågt. 
Första dagen att stå på egna ben dessutom. Vill hålla någon i handen, fly Sverige, vara lycklig. Jag är bara så äckligt trasig. Full med öppna sår. Fast de läker enkelt. En varm famn, några fina ord och en puss på pannan. Det allra bästa som finns.
Trodde aldrig att jag skulle börja känna någonting igen, men det kommer smygandes på, och jag är lycklig. 

Katten snarkar högre än mig. Kan inte somna men vill inte puffa bort honom heller. 
Kvällen spenderades med Nadja på wordbattle, fick även fint sällskap via skype av Andreas och några jag har noll koll på vilka. Men sög gjorde de på fia med knuff.

Någon mer än jag som har ett sjukt sug efter London, England, Storbritannien, UK? Känner peppen för sommaren, om jag får ett jobb det vill säga. 
Hur som helst flyr jag nog Uppsala.

Dax att säga godnatt och låta Sigur Ros fylla mina öron.